Jag funderar så mycket. Min hjärna har blivit helt kokt denna helg. Mamma är sjukt trött på mig och allt mitt analyserande om allt.
Men hmm undra om livet är som att epilera benen. Första gången så gör det svinont och sen så vänjer man sig.
Undra om man vänjer sig vid allt här i livet.
Sen att allt är spel alla spelar dessa jävla spel hela tiden. vänner,jobb,kärlek,familj,Jag blir knäpp.
Livet gör mig knäpp.Kan inte livet bara va lite lätt? Det hade ju dock vart fab om det hade varit det. Så man slipper vänja sig vid smärtan och spela en jävla massa spel.
Fan jag är en sån jävla dålig förlorare.
Kanske ska sälja min själv till djävulen ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar