Sådära skulle de va.

Livet kan fan bli fint om man hittar alla pusselbitar.

Ett oskrivet kärleksbrev.

Jag började faktiskt skriva ihop något fast det fanns ingen känsla. 

Allt var bara på låtsas.

:)

Family.

Jag röker en cigarett i min säng det kommer lukta skit men det struntar jag i kommer inte sova många timmar ändå. Vart jag än har hamnat finner jag ingen trygghet allt är bara väldigt ytligt. Eller så är det bara jag som är ytlig. Jag vet inte vad jag hittar på i mitt huvud varje gång jag hamnar på en ny plats för sen faller alla bitarna tillbaka som jag har gömt undan så långt det bara går. Jag lyckas alltid hitta sätt att gömma dem,hitta massa nya ställen. Nu hittar jag inga nya ställen. Det är lite stop hittar inte vägen ut eller så är det så att det finns förmånga vägar? Jag vet inte vad jag ska göra. Allt är för hmm connected. Nu har jag dock ingen bra väg ut för jag har absolut ingen plan och det gör att jag får panik. Äh skit samma.

Live fast die young säger de ju.

Find me a home.

Det där man alltid strävar efter att hitta kan var en helt fantastiskt resa eller en fruktansvärd bergochdalbana. Kan inte bestämma mig vad mitt är. Alla har samma mål. Och det målet har jag börjat tvivla på. Fick se något i helgen som jag fick en ganska klar blid över att de inte kommer bli så för min del. Jag kämpar med att min lycka kan inte kretsa runt en människa, en sak jag köper, pengar osv osv. 

Jag borde vara gladast i världen! Har finaste människorna runt mig, har världens finaste lägenhet, bor i en vacker stad, har ett jobb, har världens finaste familj. Jag borde inte känna riktigt som jag gör. Och jag tror inget av de "botemedel" som finns på marknaden idag kan hjälpa någon egentligen utan det är bara någon sorts lura hjärnan grej. Man ska alltid göra det som känns bäst för en själv. Jag försöker sen så kommer man till en vägkorsning och man vet inte alls vilket håll man ska gå. Där står jag just nu. 

I don't feel like driving...

Saker och ting börjar falla på plats. Mina naglar är blodröda likaså vissa av mina tänder för någon timma sen. Himlen över min säng är snart färdig och Woodstock har intagit mitt kök.Jag gjorde en tröja/klänning/poncho utav en sjal. Min hjärna går på högvarv på ett sjukt bra sätt. Bryr mig lite mer om min skit än andras. Thank god and everybody eles. En annan fantastisk nyhet är att jag är med i en nystartad tidning based in Barcelona vid namn THE ISSUE MAGAZINE ( klicka på länken för att bläddra fram de vackra) Där har jag fått med 5 bilder där jag har fixat hår. Tack vare Anna Osk! läs även om henne i tidningen. Bästa fotografen! Är så sjukt glad att jag får jobba med henne! 3 bilder i Vouge it och nu detta vad kommer här näst!

Det är väl först nu jag börjar fatta lite vad som händer med, måste sluta låsa fast hjärnan! 

I rather....

something about nothing.

Trygghet är något som inte finns,. Har gått och hamnat i något såntdära skrapa triss jippo.Som jag liksom inte kommer ur. Mitt hår doftar en blandning av sjuk spya och rökelser. Gråzon är så jag vill beskriva vädret runt mitt huvud.Ambulanser har spelat blues nätterna igenom. Att vara sig själv är något jag aldrig har lärt mig. Mina tänder håller på att ramla ut. Ska börja kallprata med folk och varmprata med en bok. En lördag blev en söndag. Allas drömmar är döda. Två av mitt och ett av ditt snart inget utav någons. Något har töjts och något har dragits ihop. Orka vara tydlig när det går att komplicera saker. 

Sweet dreams miss M.

.