Mitt hjärta och min hjärna har slutat fungera för väldigt längesen. De orkar inte med mig och mitt leverne och mina känslor som beter sig som vild storm. Det är som att man ska lära sig att flyga! Man vet så väl att det inte går men så finns det ändå något som säger "ingenting är omöjligt" Man tröttar ut allt i sin omgivning. Jävlar vad jag har lyckats dra ner min omgivning i min skit och snurrat runt dem där tills de nästan tappat förståndet. Har inte vart helt klar sen den 20 april. Det är lättare att somna om man inte är helt klar. Sova är något jag uppskattar mer än någonsin under de timmarna mår jag som allra bäst. Kan man kalla det någon sorts lycka eller kanske är det att jag hamnar i harmoni med mig själv. Mitt hjärta och hjärna får vila. Men jag vet oj vad ni ska veta vad jag vet så säg inte det till mig igen. Ni vet det är som en ädelsten som inte har råd att kasta bort för den är värd alldeles förmycket för en, men för ful för att ha på fingret.
sweet dreams.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar