Jag minns när jag var 5 år och bröt mitt nyckelben på dagis och var tvungen att åka in till sjukhuset. Du kom och hämtade mig..Så fort vi närmade oss sjukhuset så skrek jag så högt att du var tvungen att köra runt ett vara ca 5 gånger.. Väl inne på sjukhuset skrek jag konstant och vägrade åka rullstol om inte jag fick sitta i ditt knä.
Jag minns när vi cyklade ut till Vinninga och köpte glass och tittade på hästar.
Jag minns när vi åkte till Landvetter för att hämta mamma som hade varit i usa.
Jag minns när du följde med mig till stallet och peppade mig för att vilja åka dit och inte förlora mitt nu största intresse.
Jag minns när vi lekte datten i lekparken när ni fortfarande bodde vid örthagsparken. Du jag Isak och Lova.
Jag minns när jag bara gick hem till dig och mormor efter skolan för där kände jag mig trygg.
Jag minns alla våra diskussioner och vad arg jag har varit på dig för du har varit så tvär.
Jag minns när jag var med dig nere i boxnings lokalen och tränade med veteranerna. Och hur stolt jag var att din bild satt uppe på väggen.
Vad hände? Du har inte rökt en cigarrett i hela ditt liv, Alkohol var inget du förtärde överdrivet mycket, Du har varit toppidrottare. Du ska inte vara där du är nu och inte orka hålla ögonen öppna.
Jag sitter i din gamla skjorta för jag tror det ger dig bra energi. Du klarar det här!
Försvinner du försvinner en stor del av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar