Dröm
En dröm är en psykisk upplevelse, som oftast uppträder under REM-sömnen där den upplevs ha en berättande form. Mental aktivitet förekommer även under djupsömnen
(slow-wave sleep), men är då nära nog statisk; det rör sig då mer om
situationer än om historier. En dröm upplevs normalt sett som fullt
verklig medan den pågår, men i samma ögonblick som den upphör faller den
oftast i glömska. Ibland har man kvar ett svagt minne av till exempel
en viss känsla man hade under drömmen. Om man väcks under själva
drömsekvensen minns man oftast mer om drömmen.
En särskild typ av drömmar är lucida drömmar (även känt som klardrömmar).
När man drömmer en lucid dröm är man medveten om att man drömmer. Man
kan också påverka händelseförloppet i större eller mindre grad. Lucida
drömmar är mycket ovanligare än den vanliga typen av drömmar som alla
människor drömmer varje natt. Man kan träna upp sin förmåga att få
lucida drömmar, så att man kan få ett par tre lucida drömmar i veckan,
men man kommer fortfarande drömma vanliga drömmar som vanligt (även om
man oftare minns dem än vad "vanliga" människor gör). Det talas om att
folk som får klardrömmar har stor hjärnkapacitet
Verklighet
Verklighet (engelska reality; franska réalité; grekiska energeia; latin actualitas, realitas; tyska Wirklichkeit) är ett begrepp som används särskilt inom filosofin och som betecknar både egenskapen att vara
verklig/t och allt det som är verkligt. Förutom denna rent språkliga
distinktion kan man urskilja två huvudbetydelser av begreppet. För det
första kan det användas för att beteckna allt som är förverkligat, i
motsats till endast möjligt, alternativt förverkligande i sig i motsats
till möjlighet i sig. För det andra kan det användas för att
kontrasteras mot det blott skenbara, det vill säga verkligheten sådan
den falskeligen ter sig för någon observatör. Detta är exempelvis filosofen Friedrich Hegels användning av begreppet. Hegel skriver i början av sin Rättsfilosofi att "Det verkliga är det förnuftiga, och det förnuftiga är det verkliga".
Det finns en klassisk motsättning mellan tanken att verkligheten är det som våra sinnesintryck
ger omedelbar kontakt med och en både religiös och filosofisk idé att
det sinnena visar oss är en illusion eller en slöja som döljer en
egentlig verklighet. I västerlandet kan denna tanke spåras främst till Parmenides och Platon. Enligt Parmenides är den sanna verkligheten ett homogent ändligt klot, medan den enligt den klassiske Platon i Staten och andra verk som Faidon utgörs av en högre tidlös och evig värld av begreppsliga idéer, som fungerar som urformer, "paradeigma" för sinnenas föränderliga verklighet. Dessa idéer erinrar om den hinduiska advaita vedanta-filosofin med dess idé om sinnevärlden som en Mayas slöja. Samma tankegång återuppstod på andra sätt senare hos Immanuel Kant,
som skiljde på fenomenvärlden, det vill säga den gemensamma verklighet
vi lever i via våra sinnen (den empiriska världen) och världen såsom den
egentligen är, tinget-i-sig. Även Kant antar att dessa två är helt olika, men tillägger att vi inte kan veta något om tinget-i-sig. Kants filosofi ledde Arthur Schopenhauer till att än mer betona det hinduiska draget i dennes teori om att tinget-i-sig är viljan,
den strävande urkraft som ligger bakom allting, inklusive våra själsliv
och vars främsta egenskap är att aldrig bli tillfredsställd.
Vad är upp och vad är ner vad är rätt och vad är fel vad är verklighet och vad är dröm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar